Så många gånger som man beskådat andras lycka och stolthet, av att ha kommit ännu ett steg i livet. Det var med blandade känslor man såg på när jämnåriga, kanske till och med klasskamrater, ensam svischa förbi. Att man kunde se friheten i deras ögon gjorde att ens egna tårades. Orättvisa, längtan och respekt var ord som dök upp inom en, man kände sig plötsligt som barn även om man är född samma år som dem. Men, det var just det där lilla extra som skilje oss åt, den där lilla jäkla plastbiten. Den svindyra, åtråvärda plastbiten. Den är varken snygg eller exklusiv, men ALLA vill ha den. För att få den måste du uppfylla vissa kriterier och klara av en del moment. Så idag var det tillslut upp till bevis för mig, och jag kan nu meddela att plastbiten äntligen är min...