Nu har man inte varit här på länge igen...Har liksom inte haft tid att sitta vid datorn :O

Lagomt munter som man är efter första veckan i skolan tänkte jag inledna med att skriva ett litet deprimerade inlägg om stress :P

Läste nyss Theréses inlägg "Skolstart..."

Det var egentligen meningen att jag bara skulle skriva en liten kort kommentar men jag kände hur jag verkligen behövde skriva så det liksom bara flöt på och vips så hade jag skrivit allt detta.

Ja, det är egentligen lite sjukt att man göra nåt man inte mår bra av. Men det säger ju sig själv; hoppa av sista terminen, sista året...
Men sen så är det ju inte längre så att lovet är till för att koppla av och vila upp sig, nu är det snarare så att du möjligtvis kan få sovmorgon men det är så mycket som du ska hinna med att man tillslut inte orkar ta itu med det. Inte förren det är försent dvs för det enda man gör är att ha dåligt samvete för att man inte jobbar men man orkar inte för att man får en ångest eftersom man vet att detta är ens enda chans att få lite vila. Det hela blir en enda ond cirkel. Det västa med att man lever för framtiden (tex lovet) är att man liksom fastnar i ett slags tunnelseende och går miste om så mycket som händer i nuet. Man går liksom omkring som en zoombie i sig egna lilla drömvärld och hoppas på bättre tider, så när man plötsligt kollar upp har en massa tid förflutit till ingen nytta...